I USA börjar det dra upp sig till presidentval, jag hoppas att Obama vinner i år igen, jag tror att han är det bästa alternativet, även om politiker överlag tycks vara lite som två tummar i samma röv som inte kan komma överens trots att de mer eller mindre säger samma saker fast med något olika ord. Man blir ju inte klok på dem. I alla fall inte jag. Jag tycker ju i alla fall att det är roligt att titta på de muppiga debatterna i media, oavsett om det är det amerikanska presidentvalet eller det ännu muppigare partiledardebatterna. Ibland önskar jag att jag finge vara med i de där debatterna. Jag skulle nog ha svårt att hålla mig lika politiskt korrekt som politikerna vi har nu. 1 2 3 4 5
Idag är det onsdag. Snart är även den här veckan över. Jag vet inte om det sker så mycket mer den här veckan för min del, men men. Jag har pratat med arbetsförmedlingen som stöttar mina tankar om framtiden, jag har skrivit på min del av ett papper som ska kallas en samordnad vårdplanering, vilket betyder att jag, min läkare med vårdlag, arbetsförmedlingen, sociala myndigheter och de ansvariga från mitt hemlandsting (läkare etc) har enats om en öppenvårdsplanering som inom kort skall skickas in till förvaltningsrätten. Personligen ser jag ingen anledning till att jag skulle hoppas på den här ansökan heller, men jag antar att jag får gå till rätten och svara på frågorna de kommer ha. Alla som signerat min samordnade vårdplan är alla överens om att jag inte är i behov av någon öppenvård då jag inte har någon störning kvar (nu använde jag det där ordet igen) Men jag antar att det är enda sättet att ha en möjlighet att faktiskt få komma hem. Oh well…Jag brukar ha rätt i mina profetior gällande domslut och vågar påstå att åklagaren kommer skriva i sin del att jag absolut inte kan komma ut på öppenvård, sen kommer han tillägga att klinikens representanter är inkompetenta som fortsätter driva frågan om att jag ska skrivas ut. Så har han skrivit i flera år nu, en gång tyckte han till och med att jag borde flyttas från kliniken då läkarna här ihärdade med att kalla mig frisk..Man kan lätt få intrycket att han inte riktigt tycker om mig..Men det är säkert inget personligt.
Så summan av detta: Två av klinikens läkare anser att jag inte ska vara här, en vill skriva ut mig definitivt, den andre att jag ska ha öppenvård “ett tag”. En av klinikens psykologer skrev efter vår kontakt avslutades att jag var redo att skrivas ut. Jag har papper från en erkänt duktig professor som säger att jag är frisk och ofarlig och inte uppfyller kriterier för tvångsvård, han tillägger att det vore önskvärt med en tid i öppenvården för att jag ska kunna smidigt acklimatisera mig i samhället. Jag har även papper från en annan känd professor som säger att jag inte visar tecken på att vara störd, han är osäker på om jag uppfyller kriterier för vård, men skriver att en tid i öppenvård är önskvärd för att jag ska kunna få en smidig anpassning till samhället, det yttrandet var dessutom genomgånget och “godkänt” av en känd professor som gjorde mig initiala rättspsykiatriska undersökning. Alla dessa är överens om att jag i dag är ofarlig. Sen vad Rättens sakkunnige kommer säga vet man aldrig, han har sagt ett bra tag nu att han anser att jag ska ha öppenvård en tid innan utskrivning, om han säger det nu vet man ju aldrig.
Åklagaren kommer som sagt avstyrka ansökan med motiveringen att jag måste antas lida av samma psykiska störning nu som för nio år sedan. Säkert kommer han använda rättsliga rådets bevisligen felaktiga yttrande som stöd till detta. Förvaltningsrätten kommer avslå ansökan med motiveringen att jag “måste antas lida av samma psykiska störning nu som vid brottstillfället, men att jag inte visar några tecken på den” och även tillägga att “det inte kan uteslutas att jag är sjuk eller kan bli det i framtiden”. Nått i den stilen.
Jag hoppas jag har fel - det måste ju ske nån gång att jag får fel i mina antaganden..Och fel får jag nog vilket år som helst.
No comments:
Post a Comment