Tankar om rättspsyk

Det är nu snart dags att gå och lägga sig och jag har funderat över en fråga jag fick för ett tag sedan - Hur man klarar av att leva som inlåst på psyket fastän man är frisk -

För det första måste man nog vara ganska slagtålig, vilket min läkare sa i rätten i tisdags att jag måste vara för att ha klarat att gå här år ut och år in utan att bli helt uppgiven. Och jag har funderat på det. Ja jag är ganska slagtålig. Motgångar har jag ju haft en hel del, men jag har väl tagit smällen och fortsatt traska den gilla gången, man kan ju inte bara lägga sig ner och dö, så vad ska man göra? Visst har vissa motgångar gjort ont i själen. Vissa har fått mig att förlora hoppet för en stund men jag har alltid hittat tillbaka och varför jag gör det hela tiden bottnar nog i tre saker egentligen.

Det första är att jag vet att jag sitter här för handlingar jag själv gjort - otillräknelig eller ej - så måste man ta ansvar för dem och jag vägrar bli den typen av patient / fånge som skyller min inlåsning på någon annan än mig. Felet är mitt, inte läkarnas, inte skötarnas och inte ens Förvaltningsrätten även om de i själva begår fel som håller friska människor inlåsta (jag är inte ensam).

Den andra anledningen till att jag inte slås ner är att frihet inte är fysisk. Den är mental och mina sinnen kan ingen ta ifrån mig. Jag håller mig fri i sinnet och har mina drömmar kvar, det håller mig intakt på ett plan som jag tror alla skulle kunna om de lärde sig skilja ljuset från mörkret. Hur mörkt det än må vara så vet jag innerst inne att det finns ljus nånstans. Stängs en dörr öppnas en annan, och även om man kanske är rädd för vad som finns bakom den måste man ju se efter vad som finns där. Inspiration håller hjärnan igång och så länge den är igång som den ska kommer jag fortsätta att placera min ena mockasin framför min andra. Och jag har fått en annan syn på livet än innan jag åkte in och jag inser nu att det är viktigare att vara frisk och fri i sinnet än fysiskt fri, för är man inlåst inombords blir man aldrig riktigt fri. Precis som en person inte kan vara fri om han är skuldatt (Göran Persson semi-quote), kan ingen brottsling vara fri om inte hans skuld till samhället anses ha betalats.

Inga äventyr i världen kan nånsin betyda det man vill att de ska betyda om man inte har en inre frid. Men trots ärr kan man alltid läka med tiden och då blir hela livet ett äventyr - När man ser hur vackert ett träd kan vara i solskenet eller höra fåglar kvittra. Det är frihet.

Den tredje och viktigaste saken är stödet och kärleken från mina nära och kära. Visst har jag haft en del smärtsamma förluster under de senaste åren, men jag har lärt mig att glädjas åt det jag har istället för att sörja det jag inte har..

Vissa skulder kan aldrig betalas, vissa brott kan aldrig sonas, men alla har en skyldighet att se till att göra sitt bästa för att betala tillbaka det man är skyldig.

Godnatt och sov gott, mer imorgon.