En dag på psyket

Lena ställde frågan om hur livet på psyket ser ut och om det finns programverksamheter etc och jag tänkte skriva några rader om det.

Dagen börjar oftast med medicinutdelning på morgonen tätt följt av frukost och morgonsamling. En morgonsamling är väl en generell information om vad som sker på dagen och vad som sker på bygget etc. Patienter med särskilda önskemål så som promenader etc skall tas upp då. Sen finns det möjlighet till arbetsterapi för de som är anmälda för den sortens aktivitet, på de avdelningarna jag har varit på så har inte så många ägnat sig åt det, de flesta har spenderat dagen med kaffe, kortspel och kanske lite träning ett par gånger i veckan..Det finns även lite andra möjligheter för de som kommit en bit i sin vård (trädgårdsarbete etc) fast det utnyttjas inte i nån större utsträckning.


Psykologsamtal etc finns tillgängligt för dem som har den typen av kontakter, men på de avdelningarna jag har varit på så har inte så många nyttjat den möjligheten, det är inget krav att gå hos psykolog. Jag gjorde det i några år men sedan 2007 har jag inga samtal mer då jag klarat av att vända ut och in på mig själv nog mycket för att hantera det som kommer upp på egen hand. Förr i tiden var Växjö välkända i landet för att de hade samtalsgrupper för personer specifika problem (sexbrottslingar ) , de grupperna ansågs nyttiga och det ansågs ha goda resultat om jag fattat det rätt, men de senaste åren har de grupperna lagts ner och nu finns enbart ART program (Ilskekontroll/socialafärdigheter) att genomgå samt ESL (Ett självständigt liv).

Då jag inte är sexbrottsling kan jag inte säga mer om de programmen då jag inte deltagit i dem, men ART gick jag en kurs i även om ingen ansåg mig behöva den, så gick jag för att avdelningen skulle kunna få ihop en hel grupp- Vad gör man inte för sina bur-kamrater? Men jag ansåg att den kursen handlade mest om sunt förnuft. Men att jag anser det kanske var anledningen till att jag inte ansågs behöva den? Den var i alla fall lite intressant.

Även ESL gick jag en kurs i, även där ansågs jag inte vara i behov av den, men de tyckte att jag lika gärna kunde göra den kursen då jag ändå skulle vara ledig under de tiderna. Men den kursen tyckte jag var helt meningslös. Jag kan inte förstå att landsting runt om i landet lägger pengar på den för jag kan inte se att någon skulle ha nytta av den på något reellt plan.

Sen finns grupper för missbrukare, men jag vet inget om de heller då jag inte varit missbrukare nångång.

Utöver det finns nog inte så mycket mer förutom en eminent musikterapi, som nog tyvärr hänger löst på grund av klinikens ovilja att låta patienter umgås genom att lyssna på musik som innan då vi hade musikcafé etc annordnade av Socioterapin.

Förutom dessa sakerna har man ju en del samtal med sina kontaktmän och ronder med sin läkare...

Men ska man hårdra en dag handlar det mest om tv, kaffe och kort. Jag skulle själv anse att det skulle vara en hyfsad idé att ha arbetsplikt efter förmåga på psyket precis som på kåken, men det är nog inte alla som delar den uppfattningen.