Diet och trötthet

(Jag tänker lite annorlunda...)

Jag är oerhört trött nu för tiden, jag har bestämt mig för att ta tag i min fysiska hälsa och har för några veckor sedan börjat med en diet för att tappa i vikt och jag har tappat 17 kilo på kort tid, utan att egentligen anstränga mig så mycket. Men det låga kaloriintaget och den snabba viktminskningen gör mig oerhört trött, men jag är på väg att bli piggare och jag känner att jag mår mycket bättre i kroppen. Så Yay me får jag väl säga och ge mig själv en klapp på axeln. Jag är lite impad av mig själv faktiskt för det är nog första gången som jag är resolut i hela mitt liv. Antingen har jag gett upp saker innan eller så har de skitit sig på egen hand, men nu går det bra och jag känner mig stark trots mycket som gått emot mig det senaste åren, framför allt det senaste halvåret.

Men när det är riktigt drygt har man ju bättre tider att se fram emot.

Min far fick frågan om hur jag håller mig frisk på hispan och hur man överlever tröstlösheten. Och jag vet inte riktigt, men för att fixa psykiatrin måste man bli stark och hitta de där sakerna som håller igång intellektet och stimulansen. Och man måste se till att försöka leva så mycket man kan i samhället även om man inte kan ta del av det fullt ut. Man får hålla sig ajour med nyheter och media, hålla sig ajour med film och musik, läsa böcker, prata med folk och ordna en vardag som är så lik den man har på utsidan som möjligt. Men det är ju inte lätt.

Men det är tröstlöst och vissa stunder känns det som om jag bara borde sätta mig i soffan, se på tv och låta åren gå. Men de stunderna är nog så viktiga för att orka kämpa vidare. Och vore det inte för nära och kära, musikterapin, arbetsterapi så skulle jag nog vara institutionsskadad vid det här laget.

Men en dag i taget så kommer man ju fram till slut.